Min vecka
Nu har jag jobbat i tre dagar och det har verkligen varit en total omställning för alla i familjen. Jag går upp tidigt, när alla andra sover i huset, smyger mig ut i regn och rusk för att ta tåget mot jobbet. Här hemma vaknar barnen och Hannes blir helt ifrån sig när han upptäcker att mamma inte är kvar hemma. Han blir som ett plåster på pappa. Jonathan tycker också det är väldigt tomt och frågar flera gånger per dag om jag inte kommer hem snart. När mörkret lagt sig och kvällsmaten står på bordet dånar jag in genom dörren för att krama mina små guldklimpar. Vi får en dryg timme tillsammans sen är det nattning som gäller. Det känns lite som att jag bara är här när det är tid att sova, konstig kännsla. All tid och ork har blivit mindre och där av färre inlägg. Men just nu får ni hålla er till tåls för snart kommer....ja de ni!
Kommentarer
Postat av: Proforma
Ja du, det är inte lätt varken för barnen eller för mamma! Kan bara trösta dig med att det går bättre och bättre för varje dag. Man kommer in i det men vägen dit kan vara jobbig! Man vill ju vara med dom man älskar hela tiden.
Postat av: Mrs. b
Ja, det är en omställning att börja arbeta igen. Hoppas det går bättre ju längre tiden går!
Trackback
