nakirlu

Så har man kämpat med att få Hannes att dricka välling sen han var 4½ månad och nu går det som en dans. För en vecka sen trodde jag inte att vi skulle sluta amma på länge. Så nu är det helt slut! Han visar inte att han på något sätt skulle vilja ha mer och det är så skönt. Nätterna går bra, sover till fyra, då han vill komma över i vår säng, somnar om och vaknar vid sex och får välling för att kunna sova ett tag till. Jag har svårare för att sova, jag är så van att vara vaken tusen gånger om natten att jag nu bara ligger och tittar i det blå. Efter att ammat två barn till året kan jag bara konstatera att det ger sig till sist av sig själv. Är man som jag, att det går bra att amma var som och när som eftersom det inte är ett problem för mig, ska man nog ta det med ro. Det är många som inte hade klarat av att hålla på så länge som jag och då måste man väl göra något åt det. Barnen känner väl sånt på sig och fogar sig efter ens inställning. Jag skrev ju för ett tag sen och var så frustrerad över hans ätande på dagtid. Även detta har blivit bra, den lilla krabaten äter med god aptit. Nu lämnar jag ammandet bakom mig och ska inte ta upp det ämnet fler gånger.